Anna Kajsas historia

Anna Kajsa föddes 1915 som Margit Olofsson på gården Hallbåter i Levide. Anna Kajsas morföräldrar kom båda från Sproge; Greta från Alvegårda och Lars Petter från Bosarve. De var de första i Anna Kajsas släkt som ägde och drev Hallbåter gård.

1881 blev Lars Petter intagen hos de gamla på Hallbåter mot att han betalade gårdens skulder samt stod för att ”föda de gamla till döddagar”. Greta tjänade som piga i Eksta och 1881 gifte de sig. Samma kväll som bröllopet flyttade de in på Hallbåter.

Hallbåter

1886 fick de dottern Alma som 1911 gifte sig med Olof från Mickels i Silte. De fick två barn, Margit född 1915 och Ragnar född 1919.

Som brukligt var på den tiden fick Anna Kajsa (Margit) tidigt lära sig att hjälpa till i hushållet och sköta utesysslorna.  Till gården hörde även Solsänget som man hävdade fram till andra världskriget. Änget låg sedan ohävdat fram till att hennes bror Ragnar på 1960-talet återupptog  traditionen med fagning och slåtter. Änget hade stor betydelse för Anna Kajsa. Hon hämtade kraft i dess natur och hon skrev om änget både invävt i romanerna och i en egen bok ”Solsänget”.

Vid mjölkbordet                      Kaffepaus

Efter avslutad folkskola stannade hon kvar på gården. På fritiden var hon med i SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund. Där diskuterades allt från lantbruk till politik och man studerade språk och litteratur. Under många år deltog Anna Kajsa i SLU/SLS-resorna inom landet till olika riksstämmor.

Hennes skrivande började i smyg, och mest nattetid, det var ju inget riktigt arbete att skriva. Under många år fick skrivmaskinen stå gömd när det kom besök.  Anna Kajsa började skriva i protest mot hur bönderna brukade beskrivas i litteraturen och hennes följetong i Gotlands Allehanda ”Gartu Grinds son” blev väldigt populär. Hennes debutroman heter ”En man finner sin väg” och kom ut 1942.

Hon skrev om människor och miljöer hon kände till och hon hämtade motiv till sina böcker, från den gotländska landsbygden.  Anna Kajsa (Margit) var kvar på gården fram tills att hon träffade sin Albin från Skåne. Hon fortsatte skriva om Gotland även sedan hon flyttade till honom. Hon levde med Albin på hans gård i ungefär 20 år men kom varje sommar hem till Gotland och gården i Levide.

Med Albin

1946 blev brodern Ragnar husbonde. Senare blev han hemmagift med Karin från Gerum. De fick inga barn och nu har Hallbåter nya ägare.

Ett tema som återkommer i Anna Kajsas böcker är motsättningen mellan bundenheten till hembygden och viljan ge sig ut i världen. Något som kan sägas speglas i hennes eget liv.

Hon reste mycket, och det oftast i sällskap med andra bönder. Hon skrev också om dessa resor i sina böcker.

Vid bussPå resa

Anna Kajsa värnade om det gotländska språket. Hon läste, på gutamål, in en del av sina skrifter på kassettband för radio och biblioteken, och skrev novellboken ”Gulläpplar och andra berättelser på gutamål”. Genom åren erhöll hon ett flertal stipendier och belöningar. 1969 fick hon Gotlands kommuns kulturpris.

När sambon Albin Pålsson gick bort 1989 flyttade Anna Kajsa hem till Gotland. Hon bosatte sig i Hemse, cirka en mil från sitt föräldrahem vid Hallbåter, där hon avled 1995.