Anna Kajsa Hallgard inledde Senioruniversitetets vårtermin
Anna Kajsa Hallgard föddes som Margit Olofsson på gården Hallbåter i Levide. Hon kom att överta skötseln av gården tillsammans med sin bror Ragnar. Vid sidan av arbetet på gården var hon verksam som författare. Av speciellt intresse är boken Solsänget, som kärleksfullt beskriver hur gårdens änge åter hävdas efter att ha legat för fäfot i två decennier. Idag är det ett av Gotlands vackraste ängen.
Goda vänner var skalden Gustaf Larsson och konstnären David Ahlqvist. Alla tre tillhörde stiftarna av Gutamålsgillet 1945. Det var David Ahlqvist som presenterade Anna Kajsa Hallgard för Ivar Lo- Johansson, som såg till att hon blev medlem i Sveriges författarförbund. Därigenom lärde hon känna många av tidens framstående svenska författare.
Anna Kajsa Hallgard älskade att resa och deltog i många resor utomlands, ofta tillsammans med andra bönder. Mitt i livet träffade sin stora kärlek, änkemannen Albin Pålsson med gård i Skåne. Under tjugo år delade hon sitt liv mellan Gotland och Skåne. När Albin gick bort 1989 flyttade hon hem till Gotland för gott.
Journalisten Carin Häglund skriver i en artikel om Anna Kajsa Hallgard i Från Gutabygd 1999 : ”Hennes böcker är förunderligt levande och väl värda att finna nya generationer läsare.”
Sökes: en pigg pensionär
Författarsällskap (GT) Sonja Åkesson-sällskapet är farligt nära en nedläggning, men Anna Kajsa Hallgard-sällskapet har vind i seglen. Hur mår egentligen de gotländska författarsällskapen? GT har gått till botten med det.
16:00 | 2018-08-05
Det brukar sägas att Sverige är världsbäst på författarsällskap – åtminstone om man ser till statistiken. Det finns omkring 200 sådana sammanslutningar i landet och det totala medlemsantalet uppskattas till ungefär 40 000. Men siffror är som bekant sällan den enda riktiga måttstocken.
En enkät som Kulturnytt gjorde nyligen i norra Sverige vittnade om livaktig aktivitet i många av föreningarna där, men också om svårigheter att locka yngre medlemmar och en oro för vad det kan leda till på sikt.
Hur står det till på Gotland då? Kris eller blomstring? Här finns tre litterära sällskap med det uttalade målet att sprida kunskap om tre författare med lokal anknytning: Gustaf Larsson, Sonja Åkesson och Anna Kajsa Hallgard.
En rundringning ger ingen enhetlig bild. Det går som tåget, eller käpprätt åt h-vete – svaret beror helt på vem man pratar med.
Gustaf Larsson-sällskapet är öns äldsta författarsällskap, och med 211 medlemmar dessutom det överlägset största. På sistone har det dock varit oroväckande gles uppslutning under föreningens årliga sommarträff vid Norrlanda Fornstuga, säger ordföranden Annelie Adolfsson.
– Senast var det så lite folk där att vi kände oss manade att ta upp detta för diskussion i styrelsen. Det landade dock i att vi stretar på som tidigare. Så länge det finns intresse för Gustaf Larssons dikter och bilder ser jag ingen anledning att göra något radikalt. Medlemsantalet har ju trots allt legat på en ganska konstant nivå under en längre tid.
Ni upplever alltså att det fortfarande finns ett starkt intresse för Larsson?
– Jodå, mycket tack vare tonsättningarna av hans dikter. Alla som sjunger i kör på Gotland har väl någon gång stött på hans ord, även om man inte vet så noga vem som skrev dem, säger Annelie Adolfsson.
Medelåldern i sällskapet är ganska hög. Liksom i de flesta föreningarna har frågan om medlemsföryngring följaktligen blivit en het potatis.
Men Annelie Adolfssons personliga åsikt är att problemet överdrivs av somliga.
– Man måste nog komma upp i en viss ålder för att ens ha intresse att gå med i ett författarsällskap. Därför är det lönlöst att jaga ungdomen. De kommer när de är redo, känner jag.
I Sonja Åkesson-sällskapet däremot, där har frågan fått livsavgörande betydelse. Till skillnad från Gustaf Larsson och Anna Kajsa Hallgard är Sonja Åkesson vida läst även utanför Gotland. Hennes verk trycks oupphörligen i nyutgåvor och klassiska dikter som ”Äktenskapsfrågan” ingår sedan länge i kurslitteraturen vid gymnasier och universitet över hela landet. Med sitta fräcka, raka och ironiska tilltall är hon också en poet som ständigt lockar nya läsare.
Med andra ord borde det, hypotetiskt sett, inte vara särskilt svårt för Sonja Åkesson-sällskapet att få till stånd en föryngring. Ändå vill det sig inte. I skrivande stund har föreningen det lägsta medlemsantalet på Gotland, 67.
– Om det fortsätter så här måste vi lägga ned sällskapet inom en snar framtid, säger en uppgiven Christina Nilsson, ordförande för sällskapet, som bildades 2000.
Sonja Åkesson är ju levande klassiker. Hur kan det komma sig att det går så trögt för er?
– Gemensamt för de litterära sällskap som faktiskt lyckas är att författaren i fråga förknippas intimt med en specifik plats – samma ort där sällskapet verkar. Så är ju fallet både med Gustaf Larsson och Anna Kajsa Hallgard. Sonja Åkesson flyttade från Gotland ganska tidigt och hennes diktning är heller inte knuten till ett gotländskt sammanhang. Det lilla hon skrev om ön var för övrigt inte särskilt smickrande. Därför upplevs hon nog mer som en Stockholmspoet, vilket i sin tur leder till att Sonja Åkesson-sällskapet blir lidande.
Sonja Åkessons geografiskt komplicerade hemmahörighet har också försvårat styrelsearbetet, enligt Christina Nilsson, som är bibliotekarie till vardags.
– Många av våra ledamöter är bosatta i Stockholm med sommarhus på ön. Bara att få till styrelsemöten har varit svårt nog. Jag känner mig uppriktigt sagt färdig med det här nu. Styrelsearbetet är krävande och jag har helt enkelt inte tid och ork längre. Jag hoppas på en ny ordförande före årsskiftet. En pigg pensionär, det är vad som behövs.
Den beskrivningen passar in rätt bra på Sven-Eric Snoder, ordförande för Anna Kajsa Hallgard-sällskapet. När GT träffar honom i Levide har han fullt upp med de sista förberedelserna inför föreningens sommarträff, som äger rum i dag på Solsänget. Då lär det bli liv i luckan, det brukar det bli, säger Sven-Eric Snoder.
Denna sammanslutning är framgångssagan bland författarsällskapen på ön. Cirka 100 medlemmar har man i dagsläget – färre än Gustaf Larsson-sällskapet alltså, men imponerande med tanke på att föreningen grundades så sent som 2015.
– Vi har vind i seglen; uppriktigt sagt går det sk-tbra för oss. Visst var det lite bökigt med ekonomin i början, men nu är läget stabilt och vi når ut till nya människor hela tiden. Vi har märkt att det fortfarande finns ett mycket starkt intresse för Anna Kajsas böcker här på Gotland. Många har haft dem stående i bokhyllan under hela sina liv, säger Sven-Eric Snoder.
Anna Kajsa Hallgards romaner finns för närvarande inte i nytryck. Sällskapet är dock i färd med att se över möjligheten att ge ut ett eller flera av verken som ljudbok. En ganska billig lösning, men säkert också uppskattad av den grupp som huvudsakligen läser henne. Även här är genomsnittsmedlemmen något äldre.
Varför går det så bra för er när de andra får kämpa?
– Vi är flitiga att höras och synas, helt enkelt. Vi är till exempel runt mycket med pensionärsorganisationer och hembygdsföreningar, och det ger ringar på vattnet, säger Sven-Eric Snoder.
Han är förmodligen för blygsam för att erkänna det, men många menar att ordföranden själv förtjänar en hel del av berömmet.
– Sven-Eric? Jag har stått bredvid honom på flera tillställningar och häpnat. Ingen är lika bra på att ragga pensionärer som han, säger Christina Nilsson när sällskapsbrodern kommer på tal.
Själv har Sven-Eric en kluven inställning till sitt uppdrag.
– Jag är egentligen fel människa på posten. Det skulle så klart vara en kvinna från Levide, inte en surgubbe från Sproge. Men – det är så jäkla roligt det här.
Andra skulle nog säga att han, en av Sudrets kanske piggaste pensionärer, är precis rätt man för jobbet. För visst ligger det något i Annelie Adolfssons ord: Litterära sällskap förblir något av ett old man’s game, tycks det.
Fakta
Gustaf Larsson (1893-1985), född i Norrlanda, var en gotländsk författare, poet, hembygdsvårdare och fotograf, känd bland annat för sina dikter på gutamål. Tillsammans med sin far startade han även hembygdsmuseet Norrlanda Fornstuga. Gustaf Larsson-sällskapet bildades 1990
Sonja Åkesson (1926-1977) föddes i Buttle, men flyttade 1951 till Stockholm. Sex år senare debuterade hon. Sonja Åkesson räknas som en nyenkel poet och är kanske mest känd för dikten ”Äktenskapsfrågan”. Hon har tolkats av flera svenska artister och brukar ses som den största gotländska författaren genom tiderna. Sonja Åkesson-sällskapet bildades 2000. Varje år har föreningen en sommarträff i i Havdhem.
Anna Kajsa Hallgard (1915-1995) föddes i Levide. I sitt författarskap hämtade hon mycket inspiration från den gotländska landsbygden. Anna Kajsa Hallgard-sällskapet bildades 2015. Första lördagen i augusti varje år anordnas en träff vid Solsänget i Levide.
Utflykt med SKPF/SPRF avd 240
den 12 juni 2017
Färden fortsatte därefter till Pensionat Holmhällar där vi åt en mycket god buffé. Vi fortsatte söderut och rundade Hoburgen varefter vi så småningom kom till Berra Alvengrens Malstäu i Havdhem. Berra berättade om sitt gårdskors m m och bjöd på underhållning med sång till gitarr och dragspel. Därefter åkte vi till Margus handelshus i Hablingbo varefter färden fortsatte till Visby. Börje Karlsson guidade oss under hela resan och Thomas Wickman var chaufför.
På utflykt till södra Gotland
Sista majdagen klockan nio, klev femtio medlemmar från Visby PRO in i en av Gadds bussar, med Peter Gadd som chaufför och Börje Karlsson som guide, för en utflykt till södra Gotland.
Resan började i ett trots allt, efterlängtat regn, men med ett gott och glatt humör, började så resan söderut.
Första stoppet var Solsänget i Levide, den socken varifrån författarinnan Anna Kajsa Hallgard härstammar.
Den som äger änget, samt ordförande i Anna Kajsa Hallgardssällskapet, kom in i bussen och berättade om änget och författarinnan.
Nu fortsätter färden med Holmhällar som mål, där Karl Hansén med personal bjuder in till en mycket god buffé.
Man åker vidare mot Hoburgen, där det tas en bensträckare, innan resan fortsätter till Berra Alvengrens, Malsteuvu.
Berra tar emot och berättar bland annat om gårdskorset som han har på gården. Vidare in i Malsteuvu där korgar och väskor med kaffe kommer fram.
När fikat är klart tar Berra fram gitarr och dragspel och på sitt speciella sätt underhåller han oss både i tal, sång och musik. Naturligtvis måste han på begäran sjunga sin, Marlickens Vendla. En härlig underhållare.
Då det varit regnuppehåll under besöket i steuvu, började det om igen att regna på väg till bussen för färd till Majgus i Hablingbo.
Där det blev affärer för en del resenärer.
I regn börjar nu hemfärden, varpå det efter en liten stund blir ett underbart solsken.’
En helt underbar utflyktsdag ordnad av duktiga arrangörer, slutar i solsken, tacksamhet och glädje.
Foto Annika Svahnström
Berra Alvengren, Christina Nilsson och Sven-Eric Snoder.
Vårutflykt med
Gotlands litterära sällskap
En fullsatt buss styrde norrut mot Norrlanda Fornstuga. På vägen dit gjorde vi ett första stopp i Fole där vi bjöds på kaffe i det fina missionshuset. Väl framme vid Norrlanda Fornstuga visade Lars-Ulle Gadefors oss runt bland stugorna och berättade om Gustaf Larsson som hembygdsvårdare. Berra Alvengren framförde två tonsatta dikter på gutamål. Rut Edberg passade på tillfället att överlämna ett brev från Gustaf Larsson till Thimotius Engström, Tjengdarve i Sproge, där Gustaf tackar för ett besök 1929 – Gustaf hade cyklat hela vägen till Sproge från hemmet i Anga! Efter det intressanta besöket begav vi oss söderut för en god lunch på Gumbalde i Stånga och vidare till Sonja Åkessons park i Havdhem. Sonja Åkesson växte upp i Havdhem, dotter till stinsen. Sonja har i brev till författaren Bengt Martin skrivit om stationshusets vackra trädgård. Idag förvaltas trädgården – Sonjas park – av Sonja Åkesson Sällskapet. Här kunde vi njuta av det vackra vårvädret och vandra en poesistig med ett urval av Sonjas dikter. I den gamla Folkskolan, där Sonja gick i sju år, serverades vi gott kaffe med hembakt. – Så var det dags för vårt sista sällskap. Anna Kajsa Hallgard föddes på gården Hallbåter i Levide. Till gården Hallbåter hörde Solsänget, som Anna Kajsa älskade och som hon också skrivit en bok om. Nu fick vi se det vackra änget. Här finns flera husgrunder (kämpgravar) och kring dem växer lövträd, ek, ask, lundalm, hassel med mera. Änget arrenderas av de nuvarande ägarna till Hallbåter, Monika och Lage Hansson. Monika berättade om skötseln av änget – mycket arbete, men också fest då grannar och vänner hjälpt till. Därmed var en innehållsrik utflyktsdag slut.