Välkomna

Varje år, den första lördagen i augusti, träffas vi i Solsänget.

 

 Färdtjänstadress: ”Solsänget, Levide”.
Viktigt att du säger Solsänget, Levide, när du beställer.

 

Anna Kajsa Hallgard-sällskapets styrelse träffas, trots att de flesta av oss är över 70 år. Livet går vidare, lyckligtvis. Den här gången kom vi bland annat att prata om ängeshävden på Gotland.

Anna Kajsas änge, Solsänget i Levide, hör intimt samman med henne och hennes författarskap. Det är viktigt för vår verksamhet eftersom vi håller vårt sommarmöte där, den första lördagen augusti, varje år. Änget har i rätt många år skötts mycket förtjänstfullt av Lage Hansson som bor med sin fru Monika på Anna Kajsas hemgård, Hallbåter.

Änget var den naturliga formen för våra förfäders jordbruk för 2 000 år sen. Man bodde i änget, djuren betade där och man la ut gödseln på sina små åkerlappar. ”Äng är åkers moder”. I dag har änget ingen ekonomisk betydelse, men det är en omistlig del av vårt kulturarv. Kring 300 hektar återstår av de kanske 30 000 som fanns när Carl von Linné red genom dem 1741. ”Bara engelska lorder och gotländska bönder kan ha såna lövsalar.” Nåt sånt lär han ha skrivit.

Ängena har ägare, men dessa kan inte alltid stå för skötseln. Det krävs folk för fagning och slåtter. Alltjämt är det flera skolor på Gotland som låter skolklasser åka ut för att faga ett änge på våren. En upplevelse för livet, som kanske ger förståelse för hur viktigt det arbetet är. Låt det fortsätta!

Ängskommittén uppmuntrar dem som hävdar sina ängen med någon utmärkelse. Nu kommer man att ge ut Anna Kajsa Hallgards bok Solsänget i nyupplaga. Där berättar hon om sin barndoms ängeshävd, särskilt slåttern, då hela grannlaget ställde upp och alla bjöds på stor middag i änget. Blommorna var Anna Kajsas glädje. Det är stor diktning när hon skildrar årets gång i ett änge.

Naturligtvis finns en stor oro för hur ängeshävden kan fortsätta. Det bor mycket färre människor på landet nu än förr. Men visst går det att få folk från tätorter, eller turister, att komma ut och hjälpa till med slåtter? Många av de återstående ängena är naturreservat. Det är Naturvårdsverket som genom länsstyrelsen har det yttersta ansvaret för dessa och som ger bidrag till hävden. En osäker post i statens budget som behöver bevakas.

Wera Svensson